Tillbaka till portalen
Åke Huss 30 år - Jubileumsportal

Din sotare fyller 30 år – fira med oss!

I år fyller vi på Åke Huss AB 30 år – det vill vi fira bland annat med denna Jubileumsportal. Här hittar du berättelser från vår historia och från vår vardag. Varje månad släpper vi nya inslag, där såväl sanningar som myter kryddas med tävlingar och kuriosa. Samtidigt får du också nya kunskaper om säkrare eldning och en bättre inomhusmiljö!

Med Åke Huss AB – från 1900-tal in i 2000-tal:

Det är nyårsafton 1989. Vid klockan på Skansen står skådespelaren Jarl Kulle, redo att ringa in det nya årtiondet. När klockorna klingar ut och raketerna far upp i skyn över Riddarfjärden smäller samtidigt champag- nekorkarna i taket hemma hos den 30-årige Åke Huss. Han har just avslu- tat sin anställning som sotare i Haninge, söder om huvudstaden. Med sitt nystartade företag och ett nyvunnet kontrakt för sotningen i Sigtuna kommun ska 1990 bli ett både spännande och utmanande år.

– Jag älskade visserligen tiden som anställd – och jag fick gå den bästa plantskolan hos en föredömlig skorstensfejarmästare – Torbjörn Brandt. Han lärde mig mycket om att ta eget ansvar och egna initiativ – men det var också det som gav mig blodad tand att göra något eget fullt ut, minns Åke.

Det var förresten inte bara Åke som hade stora förväntningar på det nya året. 1990 blir i många bemärkelser både ett frihetens och företagsamhetens år. I Sydafrika blir Nelson Mandela frigiven efter 27 års fångenskap – och en av hans första resor som fri man går till Uppsala, där han i mars 1990 talar i domkyrkan.

Runt om Europa spirar också förväntningar kring frihet och nya möjligheter. Sovjetunionen börjar luckras upp och gränserna mellan öst och väst suddas ut. Under 1990 rivs Berlin- muren och Tyskland återförenas. Snart ska också de baltiska länderna bli fria. Men självständighetens segerskall får bitter efterföljd – inte minst med det tragiska kriget på Balkan.

Många i det äldre gardet ville ha det som det alltid hade varit.

– 1990-talet var verkligen både sött och salt, minns Åke. Ur mitt eget perspektiv handlade de största utmaningarna om att riva murar och bygga nytt. Jag tog över en verksamhet med tre anställda och en företagskultur som var bottnad i strikt myndighetsutövning. Det här ville inte kunderna ha. Dom förväntade sig, lite som tidens anda, friare metoder. Att få kunna göra fler egna val, helt enkelt.

Det här var i en tid då avregleringarnas vindar blåste i Sverige. Uppluckrandet av TV-monopolet var färskt i minne. Så sent som till 1987 fanns bara de två statliga kanalerna att titta på. Att beställa taxi var också strikt reglerat ända in till 1990. Debatten om den fria marknaden lät sig inte väntas på – ej heller inom sotningsväsendet.

– Vår kår var splittrad. I mångt och mycket var det en generationsfråga. Visst fanns det undantag, men många i det äldre gardet ville ha det som det alltid varit.

Men tidens vindar pockade alltså på förändringar lite här och var – och pressade nu poli- tikerna även i brandskyddsfrågor. Men hur långt skulle man kunna ta avregleringarna inom sotningsväsendet – utan att göra avkall på säkerheten?

Det skickades ut nya lagar på remiss och samtidigt som riksdag och regering stötte frå- gorna, började många kommunala förvaltningar och räddningsnämnder att titta på sina alternativa vägar.

– Det handlade mycket om att ”mota Olle i grind” – att skapa friare tyglar, utan att göra avkall på säkerhetsfrågorna, minns Åke.

Nya marknadsmässiga tankar
Sigtuna, men även Uppsala, var kommuner som tidigt såg möjligheterna med att kunna göra både och. Att efterleva det reglerade, beprövade brandskyddet – och samtidigt öppna upp för nya marknadsmässiga tankar. Man ville helt enkelt ha mer av entreprenörskap inom ramarna för samhällsansvaret. Utifrån en sådan process såddes det frö som gjorde det möjligt för Åke att kunna utveckla sotningsverksamheten i Uppland.

– Det första jag gjorde var att påbörja en ordentlig dialog med kunderna. Det var de flesta väldigt ovana vid, att myndighetspersonen kom och frågade om man var nöjd med tjänsten – och om det önskades något mer. Och mer önskades det.

Så det andra som Åke tog itu med, var att lansera helt nya tjänster. Den traditionella sot- ningsverksamheten kompletterades med bland annat ventilationsrengöring – en bransch i stark frammarsch, i tider då man började prata allt mer om allergier och astma.

– De s.k “Sjuka-hus-besvären” blev en följd av tidigare energikriser, med effekten att husen skulle byggas extra täta. Man byggde bort självdraget – samtidigt som många glömde att hålla de nya moderna ventilationskanalerna rena.
Myndigheterna fick instifta nya lagar. 1991 kom kravet om Obligatorisk Ventilationskontroll (OVK) för nybyggda hus och offentliga lokaler.

För oss blev det upp till bevis. Att stå oss väl på marknaden!

För Åke blev den allmänna debatten om ventilationsfrågorna en stark möjlighet till tillväxt.
– Dessutom var det roligt att ta till sig det här området, eftersom det innebar en konkurrensutsatt uppgift. Således kunde kunderna – då som nu – ringa vem helst de önskade för att få ventilationen rengjord. Så för oss var det upp till bevis. Att vi kunde stå oss väl på marknaden – eller allra helst; att stå oss bättre än andra, förklarar Åke.

Medan sotningsfrågorna malde i riksdagsapparaten fortsatte Åke och hans team att jobba vidare med utvecklingen av distriktet. Det blev “business as usual” inom sotningen, fast med ett större öra riktat mot kunderna och deras önskemål – med nya möjligheter att t ex påverka tidpunkten för sotarens besök.

– Därtill fanns då den fria marknaden inom ventilationstjänster. På det stora hela ökade vi vår kundnöjdhet. Ryktet spred sig. Snart blev det fler upphandlingar.

Med siktet på Uppsala
1997 fick Åke möjlighet att överta ett av de dåvarande tre sotningsdistrikten i Uppsala kommun, med personal och hela alltet. Det blev ännu ett distrikt året därpå. Och ytterligare ett påföljande år.
   – Men egentligen var inte tanken att växa så fort. I de två sistnämnda fallen hade de ansvariga skorstensfejarmästarna slutat i förtid, så vi fick hoppa in vid rodret med väldigt kort varsel. Sammantaget gick vi från en handfull skara medarbetare till 26 anställda – på bara några få år. Och fick växtvärk så att det knakade.

Sigtuna-kontoret hade visserligen fått nya fina lokaler, genom förvärvet av en industribyggnad på Maskingatan i Märsta. Men i Uppsala var man trångbodd.
    – Dessutom hade vi enorma utmaningar med det växande kundunderlag som de nya distrikten innebar. Internet och datorer var fortfarande i sin linda – och nu stod vi med 30 000 manuella kundkort berättar Åke.

Så om 1990-talet inletts med eufori och glädjerop, skulle det vara annat ljud i skällan vid årtiondets slut.
Åke minns att man fick både gasa och bromsa. Kostnader drog iväg, samtidigt som investeringarna var oundvikliga.
    – Det blev snabba beslut kring datorisering. Så småningom kunde vi mata in alla kundadresser och skapa ett fungerande system. Men det handlade inte bara om att skapa nya administrativa rutiner. Det saknades tillräcklig kompetens inom arbetsledning, samtidigt som också antalet sotare på fältet var alldeles för få.
     – Listan kunde göras lång; vi hade heller inte arbetsverktyg så att det räckte till alla, och vi hade alldeles för få bilar för att hinna med de dagliga jobben.

Åke bestämde sig för att växla upp, “uppifrån”. En styrelse med extern kompetens tillsattes. Problemområden identifierades och nya mål formulerades. Samtidigt med de strategiska frågorna på ledningsnivå handlade det om att gjuta kraft och tålamod i teamet. ”Jobba på – snart skulle bitarna falla på plats!”.
     – Jag tror att väldigt mycket av den företagsanda vi har idag föddes där och då. Det är tillsammans vi måste göra jobbet – var och en måste se helheten och samtidigt ta ansvar för detaljerna.

Millennieskifte – med boost för bokslutet
När 1990-talet klingat ut gick Åke Huss AB in i ett nytt tidevarv med röda siffror i bokslutet. Men åtgärderna som tagits kom snart att ge resultat. Vändningen visade sig redan på millenniets första år. Kassaflödena började se bra ut och man kunde samla i ladorna. Steg för steg tog man sig vidare mot nya mål.

En av de strategiska frågorna blev att köpa den Uppsala-fastighet man hyrde på Nymansgatan 6. På så vis gavs frihet att bygga om och bygga nytt – och därmed kunna skapa de extra kvadratmetrarna som den fortsatta tillväxten krävde.

Framtiden såg hoppfull ut. De myndighetsutredningar som pågått under stora delar av 1990-talet hade sedermera gett grönt ljus för sotningsverksamheten. En riksomfattande enkätundersökning hade visat att 9 av 10 svenska hem sade sig ha stort eller mycket stort förtroende för sin sotare. Kundnöjdheten bidrog säkert till att avregleringen lades på is, men det fanns också många andra faktorer som spelade in.

År 2004 ersattes Räddningstjänstlagen av Lagen om skydd mot olyckor. Den innebar en omreglering för sotarna, där vissa obligatoriska uppdrag försvann. Bland annat ålades nu fastighetsägaren att själv ta ansvar för rengöring av spisfläkten. Samtidigt skiljdes momentet brandskyddskontroll från sotningen. Således kunde nu vardera uppgift upphandlas separat av ansvariga myndigheter.

– Egentligen var det ingen dramatik för oss, vi hade skött våra kort bra och fick fortsatt förtroende. Dessutom växte vi inom det konkurrensutsatta ventilationsområdet.

Dagens teknik omdanar branschen på bred front.

Den första delen av millenniet ägnade Åke Huss AB ett extra fokus på verksamhetsutveckling och vidareutbildning. Under 2008 hade företaget kvalitetsäkrat sig enligt FR2000. Året därpå var man auktoriserade för att arbeta enligt SSR Godkänd Besiktning – världens första kvalitetssäkrade metod för besiktning av eldstäder.

– Nu kunde vi ytterligare befästa vår vision att gå från serviceföretag till kunskapsföretag, berättar Åke.
Med hjälp av modern teknik kunde man nu ersätta tidigare – mer subjektiva – bedömningar. I den nya besiktningsmetoden analyseras eldstadens funktion bland annat med hjälp av databaser. Det ger mätbara resultat, på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.

– Dagens teknik omdanar nu sotningsbranschen på bred front. Vi kommer att se mer av högteknologi, även inom själva kärnområdet. Nya metoder för kvalitetssäkrad sotning är på bordet och snart lanseras också ett koncept för klimatsmart sotning. Sotaren åker elbil till kunden – sedan sker själva arbetet maskinellt, med roterande borstar och ett slutet system. Ingen sot släpps ut, allt tas omhand för deponi.

De första OVK-besiktningarna drar igång
Under 2011 kan Åke Huss AB ytterligare befästa sin position inom ventilationsområdet. De första besiktningsmännen utbildas och examineras med OVK-behörighet. Ännu en expansionsfas tar vid.

Även sotningsverksamheten växer. 2013 skriver Åke Huss AB entreprenadavtal för sotning och brandskydd av hushållen i Sollentuna kommun. Året därpå får man motsvarande avtal för Järfälla. Snart kommer också Tierp in i verksamheten.

För att kunna skapa en tydligare lokal styrning beslutar Åke att dela upp verksamheten. År 2017 samlas Stockholmsdistrikten i ett nytt bolag – Attunda Sot & Vent.

– Jag tror att väldigt mycket av framgångsreceptet ligger i att vara nära kunden och att vara en del av det lokala samhället. Det finns också en gräns för hur mycket man kan växa, för att inte tappa det jordnära synsättet. Samtidigt behöver man nyttja stordriftsfördelar för att vara konkurrenskraftig.

Under 2018 är det så dags att ta nästa steg. Åke Huss AB och Attunda Sot & Vent blir en del av SoVent Group – ett konsortium som i skrivande stund består av 23 sotningsföretag från norr till söder.

– Vi har därmed fått 350 kollegor – och fler är på väg in. Ambitionen är att växa vidare inom sotnings- och ventilationsområdet, även utanför Sveriges gränser. Det kommer att göra oss starka på många vis. Redan idag kan vi samordna administrativa system och inköp, vi har gemensamma utbildningar och en tydlig värdegrund för hur vi jobbar och hur vi vill uppfattas. Vi får en möjlighet att driva utvecklingen i hela branschen, inte minst inom teknik och kompetens. Samtidigt behåller vi det där viktiga, det som tagit oss alla dit vi är idag – vi är fortfarande lokala, vi är sotaren på orten – vi kan gatorna och vi hittar i husen, avslutar Åke.

Tillbaka till portalen